Gott nytt år!

Jag sitter idag, på decenitets sista dag, och försöker dra ihop min egen lilla nollnolltalet-lista. Det är jäkligt svårt kan jag säga, jag letar bara i andras listor och inspireras. P3 har idag en stor tillbakablick på 10 år, och popjunkien i mig jublar! (Jag struntar än så länge i ordning och antal låtar, jag vill bara ha en jävligt bra låtlista att lyssna på ikväll)

Sen det där med benäminingen nollnoll. För fem år sedan, i och med sonics lista dom gjorde då, var det nästan ingen jag pratade med som förstod innebörden nollnoll. Vaddå, från år 2000 eller? NEJ! Men det senaste halvåret, eller två månaderna kanske, har man sett och läst uttrycket överallt tycker jag.

Folks behov av att kategorisera mera.

Ode to mormor

På julafton när vi satt och åt började vi prata om mormor. Hon gjorde världens godaste kalvsylta, och annat oslagbart.

Hennes barn började dra alla hennes favoritfräckisar.

Världens bästa mormor, som försvann aldelens för snabbt

Kulturkrockarna fortsätter

Igårkväll var det julfest på skolan, med ett stort julbord och ringdans kring granen. Vi dansade till alla dom klassiska julsångerna, ni vet prästens lilla kråka, små grodorna och avslutade självklart med raketen. Mitt i allt skulle vi sjunga så går vi runt ett enerissnår. Trodde jag. Här i söder heter sången tydligen så går vi runt en enebärsbuske!

Försökte berätta om skillnaden för min kompis som gick brevid mig, och hon tittade på mig som om jag vore knäpp. Är det så att vi har skrivit om den i norr på grund av det karga växtklimatet? Hos oss blir inte en En högre än ett litet snår, och för att man ska förstå har vi anpassat oss.

Funderade till och med på om jag kom ihåg fel text, var ju ändå ett tag sen jag sjöng den senast, tills jag träffade en av mina norrländska systrar, som ville få bekräftat samma sak som jag. Tack!


Sen att försöka sprida ordet Pumla ser jag nästan som en omöjlig uppgift. Kom in i matsalen en dag och sa det, killen från Jokkmokk vände sig om och tittade på mig och sa "jag förstod att det var du som sa pumla, ingen annan här skulle nånsin göra det".

Reclaim

One down

... 23 to go

Musikupplevelse

Släntar hem till mitt rum efter förmiddagsfikat för min älskade håltimme. Spotifyar lite musik. Brevid mig står min, för alla andra otroligt enerverande, väckarklocka och tickar. Spotify väljer att spela Chasing Cars med Snowpatrol, en låt jag inte kan säga att jag lyssnar på ofta.

Låtens pianoklinkande går i stort sätt i samma takt som sekunderna på klockan, och det extra ljudet försvinner lite när låten drar igång, men kommer tillbaka i de lugna partierna igen. Mäktg extraeffekt!

Jag måste lyssna en gång till

I like mustard!

Idag var jag och åt lovely sushi med Sara och Cissi. Har extrema cravings och måste göra det minst en gång varje gång jag är hemma.

I stort sett varje gång jag äter sushi tänker jag på den här scenen, även om jag bara har sett den ett fåtal gånger, och senast för flera flera år sedan.



Vissa saker bara fastnar.

Nollnolltalet

Jag kanske har sagt det, men min favoritsida just nu är nollnolltalet.se.

En lista där det varje dag presenteras en låt som har kommit under 2000-talet, från plats 100 till 1, fram tills nyårsafton. Låtarna har blivit framröstad av diverse "musikvetande" människor i mediesverige. Det är en salig blandning av Antony and the Johnsons, Michael Jackson, Destinys Child och The Ark. Jag älskar! Jag får ny lust och energi till musik varje dag.

När jag läser listan och de motiveringar som låtarna får slås jag än en gång att jag har vuxit upp och levt alldelens för länge och motvilligt i lilla Luleå. Jag har aldrig på riktigt gått på klubb och dansat loss så att mina fötter blöder till Håkan Hellström, The Tough Alliance eller Glasvegas. Jag har inte varit på små spelningar med grymma band på obskyra ställen som det sen snackas om i åratal. Det närmaste var när Håkan H i fråga spelade utomhus i Norra Hamn en smällkall februarikväll i slutet på högstadiet. Jag har bara fått höra schlager, list-R'n'b eller kanske det mest spännande Outcast när jag har dansat. Men det är ju bara mitt lilla indiehjärta som talar...

nollnolltalets lista har inspirerat andra att använda samma koncept, men jag kan inte sluta att tänka på att Sonic gjorde samma sak redan för fem år sen, som en halvtidskoll. Jag ska leta reda på den tidningen och mot slutet av listan jämföra lite. Är det låtar som helt har glömts bort, men som fortfarande är värda sin plats? Har ordningen kastas om helt? Vilka låtar förtjänar sin plats nu men inte då?

Hiphopens 10 budord

1. icke bite
2. skriva egen text
3. inge hat för nån som säljer fler ex
4. element respekt
5. vara den du är
6. hip-hop är ej kläderna som du bär
7. börja underground
8. vara originell
9. spela ej ghetto när ni har det bra ställt
10. akta er för Greenhouz FX, lätt som en plätt, vi lämnar er knäckt och spräckt

Julkalendern 2009

Som kung av onödigt vetande är det mig folk brukar vända sig till mitt i sommaren någon gång och fråga vad det ska vara för julkalender i December. I år har jag varit pinsamt efter, och först idag googlat mig fram till svaret, eftersom jag själv håller på att spricka av nyfikenhet.

Årets kalender kommer att heta Superhjältejul med Supersnällasilversara och Stålhenrik. Har aldrig sett deras tidigare barnprogram, så det kommer att bli lite intressant. Men inslagen av musikal är jag lite skeptisk mot. Vill barn verkligen se på det?

Jag har i alla fall höga förväntningar på mig själv och mitt tittande, som har varit minst sagt ouppdaterat de senaste åren. Har sett några få avsitt i början, halkat efter och tänkt att jag ska se ikapp någon dag, och så vips har det varit julafton! Men i år, då är planerna att stiga upp tidigt, sitta i pyjamas i uppehållsrummet, och sen gå till frukosten, piggare än nu.

The very best of

I helgen drog jag till Göteborg för att för första gången i mitt liv gå på bokmässan. Det är något jag i många år har velat göra. Den lilla biblotikarien i mig vaknade till liv lite extra. Det blev sammanlagt 13 timmar på fredag och lördag. Jag vill inte tänka på hur många mil jag har vandrat, och jag har lite skavsår i handflatorna av bärandet av bokkassar.

Köppte en bok av en av mina favoritförfattare och fick den signerad! Jag tror att det var en av helgens största händelser. Spanade kändisar så min hjärna höll på att explodera, men jag verkade bara se dom som ingen annan vet vem dom är. Såg några intressanta föreläsningar, och spenderade alldelens för mycket pengar.

Det där med sömn är överskattat och det har jag inte tid med. Jag var helt slut hela söndagen, efter mässan och fest på kvällen på skolan, så kom jag inte i säng förän halv 12, och jag tror inte det kommer hända ikväll heller. Nästa gång jag blir sjuk måste jag försöka pricka in en helg, så att jag inte missar skolan. Fast inte ens då kommer jag unna mig att ligga och sova hela dan.

Valresultat

Tog idag en biltur till andra sidan bron för att göra min medborgeliga plikt. Missade min chans i början på sommaren när det var EU-val och tänkte att jag skulle förbättra min karma, hos de högre makterna den här gången?

I och med att jag fortsätter att klamra mig fast i norr fick jag bara rösta i Kyrkomötet, som det tydligen heter.

Så stod jag där och skulle göra ett val baserat på total okunskap. Jag valde bland det gammla vanliga som jag brukar välja. Och så kryssade jag ett namn en bit ner på listan.

Vem jag valde? En kvinna med exakt samma namn som en mycket känd gammal svensk skådespelerska. Något måste man ju gå på

Könsroller?

Häromkvällen satt jag och såg på fotboll och stickade ett par lovvikavantar. Cross-gender som jag sa till min reseledare i livet.

Bara en lättpilsner som saknades för att det skulle bli totalförvirrande svarade han.

Till alla jag aldrig har tid att prata med

För nästan första gången på två veckor har jag en timme för mig själv utan planer. Spenderar så mycket tid som möjligt med nya trevliga roliga intressanta spännande öppna personer.

Allt är som så självklart och jag vill berätta allt för alla, men det skulle inte gå. Mitt rum ser jag i en kvart på morgonen när jag borstar tänderna och när jag går och lägger mig på kvällen.

Jag älskar det!

Och löven har inte ens en gul ton i sig

Billströmska folkhögskolan, Tjörn

Har kommit fram till folkhögskolan och håller på att installera mig nu. Försöker packa upp, men det är så svårt!

Rummet är sådär pepp, vita väggar med skruvar i, men jag har bott värre, eller i alla fall så här. Ska få flytta om en månad på grund av restaurering. Bra beslut. Överlevde jag Fjällbo överlever jag det här.

Skolan verkar fin, ligger mitt i ingenting. Jag gillar vad jag har sett av Tjörn so far.

Jag har fina vänner i Göteborg som säger att dom förväntar sig att jag kommer dit minst varannan helg. Då behöver jag inte oroa mig för att vara där mer än dom förväntar sig...

Jag har inte vågat fråga om man får använda internet bara sådär. Känner mig för nördig om det är det första jag frågar. Så jag tjuvar och sitter och kollar in gamla välbekanta bloggar och lyssnar på Moneybrother för att känna mig lite hemma.

Zebran är med och jag har köpt mig en blomma. Det här ska nog gå bra!

Jag tror jag kommer gilla västkusten

Idag har jag och Anton varit och gjort Göteborg lite, köpt kollegieblock till mig och så.

Avslutade med en kaffe på ett litet fik på Haga.

Där spelade dom Jens Lekman i högtalarna

Hejdå Luleå!

Om knappt tre timmar går tåget från Luleå. Jag har i stort sett koll på allting, tror jag. 5 väskor och lådor verkar jag ha fått packningen till, plus kanske min gitarr. Har inte riktigt bestämt än om den ska få följa med, men jag tror det.

Jag förstår egentligen inte min oro över packningen. När jag har åkt till Björkliden för att jobba brukar jag ha med kanske 7 kollin, och då är det skrdor oxå, världens mest bökiga sak. Jag tror att det är för att det tar så lång tid, och jag är nog inte den enda som flyttar med tåg idag. Skönt är det att jag kliver av på sista stationen.

Snart är jag västkustbo. Någon gång ska man ju prova på det med

Jag får liksom ingen ordning

Lars Winnerbäck har släppt en ny singel. Hörde den just på p3. Jag gillar honom i vissa mängder, live väldigt mycket.

Men har han gått ur sina gamla gängor? Det brukar ju annars vara ett gott tecken på att sommaren är på väg, Lasse W säpper en ny singel. Varje år. Hur ska svenskarna kunna hantera det här, när den nya skivan ska släppas under hösten?

Världen är ur led

Packångest

Tog en kort-kort promenad med Sara till Coop ikväll för att köpa lite sånt där som jag inte orkar leta upp en affär första dagen för att köpa.

Skönt att komma hemifrån och tänka på annat än bara vikningstekniker på kläder. Men det enda jag kunde prata om var packningen. Jag kommer hela tiden på saker jag inte har lagt ner, och nu har jag slut på förvaring i de lådor jag hade tänkt att ha med mig! Jag får lösa allt det dära imorgon, eller rättare sagt, jag MÅSTE!

För imorgon klockan halv 5 på eftermiddagen avgår tåget mot Göteborg med mig och 5-8 väskor. Blir ett dygns vila där, och på söndag anländer jag till Tjörn för att börja mitt nya liv som student på folkhögskola. Där kommer jag förhoppningsvis vara bosatt ett skolår framåt.

Kan meddela att nervositeten är skyhög. Hur fasen ska jag komma att klara mig?

Nostalgifynd

Nu när jag går igenom mina gamla grejer inför min stundade flytt hittar jag ibland lite saker jag fasnar vid. Senaste fyndet var min almenacka från 2an på gymnasiet. Det finns många små anteckningar från tråkiga fysiklektioner (inte underligt att jag ska läsa om det...) typ "idag är Klara väldigt söt!"

Den 6 januari 2003 står det inskrivet 'Typ två år till Australien!'. Vem fasen var det som kom med den förutsägelsen? Jag blev nästan rädd för mig själv när jag läste det. Jäkligt exakt, men med lite mer eftertanke var jag ett år fel ute, men ändå! Jag gjorde mitt inträde i Australien den 18 december 2005 enligt mitt pass, på sånär en månad, tre år efter jag har skrivit det i kalendern.

On the top of the gate of Lappland

Jag har spenderat en vecka i fjällen. Som jag hade längtat!

Jag lyckades pricka in veckan då det började snöa på topparna till Lapporten. Det är med blandade känslor man ser på det varje år. Fruktansvärt vackert är det. Och mest känns det bra. Snart blir det mörkt igen, sen kommer snön, och efter det är det bara att slänga sig ut för backarna igen.

Jag ska inte jobba i vinter, men när jag har lov ska jag tusan i mig vara där uppe och hänga!

Ikväll såg jag för första gången Cassiopeia

... på den här sidan av midsommar.

Så nu är det väl ändå höst kan man säga?

Total eclipse of the heart

Det roligaste jag har sett den här veckan! Jag höll på att kvävas av min egen saliv för att jag skrattade så mycket.

Locker room
Staring at the swim team gets you killed by a gang
of dancing ninja men who know how to twirl

Cut your hair and get a job....

Var och klippte mig i förrgår. Jag ser ut som en 5-åring. Brukar ofta känna så när jag är nyklippt, men luggen är extremt kort nu, och lite krokigt klippt.

Jag ville inte ha en "frän" frisyr, bara min underbara page lite kortare och tillklippt. Varför förstår inte frisörer en när man säger 'jag kammar bara håret lite, kanske sätter mousse i det ibland'. Det är ju inte som att jag kommer orka göra mer åt det idag än igår. Dessutom flänger håret ut vid öronen. Hon slutade ju fasen aldrig skära i det.

Kan man verkligen gå tillbaka och säga att man är missnöjd? Jag vill ju inte att det ska bli kortare än nu. Och växer det alltid till sig?

Celebration

Nu så här i mitten av augusti finns har jag lite flow i dagarna.

Igår hade jag namnsdag. Satt och fikade i fönstret på Roasters, och då och då flachade det förbi ett Grattis Klara! Trodde att nån skämtade med mig när jag såg det första gången. Typiskt dolda kameran-ögonblick.

Idag är det en dag att icket förtränga. De vänsterhäntas dag! 364 dagar om året lever vi i förtryck. En dag har vi som är våran egen. Frågan är bara hur jag ska fira detta stora

Seasons in the sun

Har i veckan kommit igång med mitt sommarbadande hemma. Tre dopp sedan i söndags är ganska bra. Ett av dessa dopp sammanföll med båtåkande och sol på klippor. Helt galet skönt.

Ikväll såg jag ett gult löv falla till marken. Inget varar för evigt.

Iaktaget på Lulekalaset

• Det är tragiskt att se på one hit-wonders, när det är så tydligt att publiken är där för att se en enda låt (och så även jag)
• Jag saknar inte att vara 16 år och stå och smygsupa mitt i ett publikhav (fast jag var alldelens för snäll för det)
• Det är otroligt att det inte är fler cykelolyckor än det är en sån här helg. Det var fler att akta sig för på väg till och från stan än när man gick från ena hamnen till den andra inne på området
• Thåström dricker New Castle på scen
• Thåström i fråga ser verkligen ut som utvecklingsstörd när han sjunger
• Det är kul att återse gammla gymnasievänner, men det är fruktansvärt uttjatande att svara på samma fråga VARJE gång. Varför denna fokusering på vad alla utbildar sig till? Kan man inte börja med något nytt och kreativt. Hur har din musikstil utvecklats de senaste fem åren?
• bob hund håller stilen än
• Thomas Öberg är en jävel på att vicka på sina obefintliga höfter
• Jag tror att jag ska på allvar börja samla på band-tischor. hederlig ljusblå bob hund - check
• Fyllemat på max är det bästa som finns klockan 3 på natten
• Två konserter vid stora scenen klockan 12, nästan längst fram i mitten, två olika stofiler som håller på att somna, i stort sett upphållna av mig. Den ena hade mage att försöka nypa mig i rumpan. Han förtjänade verkligen den vassa armbågen i sidan

Sommarnätter - my favorite time of the year

Nu när jag är hemma verkar jag inte tycka att det är lika kul att blogga. Jag gör saker nästan hela dagarna, träffar folk som jag inte har sett på alldelens alldelens för länge och dricker öl i dom fina sommarkvällarna. Takterassen på Färjan är nog en av mina favoritplatser just nu.

Livet tar lite oväntade vändningar ibland och jag försöker mentalt förbereda mig på alla sätt och vis på en flytt om en månad. Allmänt verkar det flyta på rätt bra nu. Och det är verkligen så jäkla skönt att vara hemma igen!

Ikväll inleds Lulekalaset, först med en fika i goda och gammla vänners lag, sen en spelning med Scaburbia. Hoppas att dom håller måttet även hemma i L-town, har bara sett dom uppe i Björkis tidigare, och stämningen i den lilla baren med 100 förväntansfulla säsongare är svårt att slå. Det känns som att alla jag inte har styrt upp en träff med tidigare kommer att vara där!

Home and safe, kunde man inbilla sig

Är hemma i Lule med fast(?) mark under fötterna igen. Har dragit på mig en förkylning under resan hemmåt, men förhoppningsvis är det inget allvarligare än så. Jag har ändå inte tänkt att springa ett matathon idag eller den närmsta tiden. Får bara ta och skjuta upp det planerade doppet i kvarnträsket ett tag tills jag har blivit kryare.

Jag som säger att jag inte brukar påverkas av jetlag vaknade klockan 8 i morse och kunde inte somna om. Tji på mig.

Har på morgonen suttit ute på altanen och ätit lite frukost och pratat i telefon. Mitt under samtalet kände jag att altanen skakade till och tänkte att det var katten som hoppade ner från garagetaket. Ingen katt kunde skådas, och på andra sidan linjen hörde jag "vad fan var det där?".

Historisk händelse är nu upplevd, och vi tänkte att om ingen annan märkte det var vi ju i alla fall två om det.

Det är det första skalvet jag har kännt, har lyckats sova bort de jag tidigare varit med om. Så faktiskt tack, tidsomställningen! Om det hade varit vanliga omständigheter, att jag inte hade kommit hem från andra sidan jorden igår, så hade jag lungt legat och sovit klockan kvart över 10 på morgonen.

Last days of...

Sista dagen ar har nu. Jag gar och shoppar lite det sista jag vill ha och funderar pa hur mycket min vaska vager egenteligen. Jag har inte vagat lyfta pa den an... Men jag tror att jag ska klara mig. Nar vi flog mellan Java och Bali vagde den 14 kg om jag minns ratt, och SA mycket tror jag inte att jag har handlat. Dessutom ar det en del grejer som inte far folja med till Sverige.

Det kanns anda som en bra tid att lamna nu. Igarkvall satt jag och nastan skakade tander for att jag fros sa mycket, och nar man har aklimatiserat sig till vadret sa bra ar det nog dags att bege sig. Mina mat-cravings efter svensk mat, eller mat man kan fa tag pa i sverige borjar fa konstiga propotioner. Cheddarost och tunnbrod! Max Suprememal. Att fa ata hemlagad mat.

Jag kanske ar naiv och oroar mig inte sa mycket for bombningarna som var for ett par dagar sen. Pratade nyss med en kvinna som hade ett marknadsstand, och nar jag sa att jag skulle fara hem ikvall fragade hon om det var planerat eller pa grund av bomberna. Det ar valdigt manga som bokar om sina hemresor pa grund av det, speciellt Australiensare. Om nagra dagar kommer gatorna vara nastan tomma har, for det kommer inga nya turister. Det ar valdigt tragiskt. Sa fort landet aterhamtar sig lite kommer det ett nytt hot eller attentat. Som kvinnan sa "I just wanna kill all terrorist, but sadly, they are smarter than me" Intelligensnivan hos dem kan man ju fundera pa, men planera kan dom...

Ikvall far jag och Sara till flygplatsen och hoppas pa att vi kommer med varat plan. Mindre an ett dygn senare, lokala tider, landar vi i sverige. Jag far se nar jag sen kommer mig upp till Lule, jag hoppas pa redan samma kvall, men tror inte det gar sa sena plan.

Japp, skor

Det blev inga nya flipflop. Det blev ett par lila-rutiga pumps med 8 cm hoga stilettklackar istallet.

Flippisarna far leva sa lange de behagar. Forhoppningsvis anda till flygplatsen.

Somliga gar i trasiga skor...

Nar vi kom till bali i maj gick jag det frosta jag gorde och koppte ett par skor. Ett par bla flipflop med blommor pa. Jag vill inte rakna ut hur manga mil jag har gatt i dom, men det ar helt klart nagra stycken, och vi kan lungt konstatera att dom ar ganska bra formade efter mina fotter.

Nar jag koppte dom tankte jag att inte en chans att jag kommer kunna ta dom hela till sverige. La fram en liten vadslagning om nar dom skulle ga sonder. Jag trodde sista kvallen typ, Vi kom fram till sista kvallen typ, eller i alla fall sista veckan.

Sa igarkvall hande det. Gick gatan fram pa Gili, sista kvallen dar, och vipps sa ligger min ena sko kvar pa marken ett halvt steg bakom mig. Plastremmen har gatt av. Vandrade barfota resten av kvallen och var beredd pa att slanga skorna, tills Johnny tog fram ett superlim. Nu ar dom lite provisoriskt lagade, men jag litar inte helt pa dom. Sa imorgon ar det jag som gar och letar upp ett par vardiga ersattare och slager mina fina i narmsta soptunna.

Jag hoppas inte att nya skavstar uppkommer. Vore sa onodigt typiskt.

Galler att passa pa

Pa lite mer an tre dygn hann jag med att se nagra filmer. Poing break, Yes man, Dead like me-filmen, andra Narniafilmen, Margot at the wedding, Rallybrudar, borjan av Frost/Nixon och en del av Slumdog millionere. Den sista somnade jag ifran, far se klart den nar jag kommer hem till sverige. Jag hann under denna tid aven med ett dyk, lasa ut en bok och sova en timme eller tva pa stranden.

Effektivt.

Halla?

For ungefar en och en halv vecka sen skaffade jag en besoksraknare har pa bloggen. (Angrar som satan att jag inte gjorde det redan nar jag for ivag.) Snart har jag haft 200 besokare sedan den skaffades, och i snitt ligger besokarantalet pa omkring 20 personer per dag. Misstankte fran borjan att det var sis och foraldrarna som var in varannan timme var och kollade, men fran sis sager att hon anvander rss, sa hon raknas inte ens.

Sa jag ar sjalvklart nyfiken vilka ni ar som foljer mig pa min resa! Jag har gett ut adressen till lite folk, och har hort ryktas om att foraldrarna har lamnat den till nagra stycken oxa. Ar det nagon som kanner att dom vill vara med i en liten gallup och bara skriva i kommentarerna vem dom ar? Sa jag har ett humm om vem jag skriver for?

(Och allt for att fa lite bekraftelse...)

Livet pa botten...

Nu nar vi ater igen ar pa Gili ar det ju klart att vi ska dyka. Det har tyvar inte blivit av nagon annan stans, pa grund av oroninflamationer och ihallande forkylningar, men nu ar vi fit for fight. 4 dagars prat av imorgon, i eftermiddag, tog vi antligen tag i oss sjalva och gick till Manta Dive. Var lixom tvugna, vi aker har ifran pa sondag.

Sa imorgon klockan 9 kommer det sta tre laddade svenskar och fa sina tuber for att ga pa djupet. Forhoppningsvis i tid och med lite somn i kroppen. Varat hotell ligger vagg i vagg med baren dar festen ar ikvall, och det har med dvdspelare pa rummet gor att jag bara vill ploja filmer halva natten...

Rorliga bilder

En av de saker jag saknar mest med att vara hemma ar att kunna se pa en film eller valfri tv-serie i stort sett nar jag vill. Konstig sak att sakna mest kanske, men jag anvander det som avslappningsmetod. Innan jag ska sova, efter jobbet, nar jag har mycke att tanka pa. Bara fly in i en annan varld for 40 minuter eller 1 och en halv timme. Abstinensen borjar bli ganska stor faktiskt...

Da ar det skont att vi nu ar pa ett stalle, dar jag inte bara har DVD-spelare pa mitt rum (hoppade mig igenom Pulp Fiction igarkvall) utan det finns dessutom en restaurang som visar tva filmer per kvall pa duk, och sa kan man fa lana ett litet bas och se pa en film, om man handlar mat for 30,000 RP. Inga hoga krav. Bara det att det varje kvall ar ko for att fa ettt bas.

Utbudet pa att kopa film i den enda butiken jag har hittat har ar inte sa stort. Men kraven ar inte sa hoga heller, a andra sidan. Jag kan se nastan vad som hellst for tillfallet, kanns det som. Filmsnobben i mig ar aldelens for svaltfodd for att orka vara krasen.

Ett avsked

Idag har min iPod fatt sitt slutgiltiga utlatande. Jag maste helt enkelt kopa en ny nar jag kommer hem. Forsokte idag koppla den till en dator med iTunes for att se om det gick att fa lite liv i den, men den var till och med dodare an nar den gick sonder. Datorn hittade ingen programvara och sa bara till mig att koppla i podden nagon gang. Kanske ar sa att det fanns ett bast fore-datum pa maskinen, och det rakade vara andra dagen pa resan.

Det kanns hart att fa det svart pa vitt. Och veta att jag maste lagga ut pengar for det nar jag kommer hem. Kanske det fodelsedagspengarna kommer bidra en del till?

Kattrace

Idag holl jag pa att cykla pa en katt. Jag for bygatan pa gili ner och vejade sa gott jag kunde for manniskor och kullerstenar. Helt plottsligt ser jag nagot orange pa min hogra sida, och en kamekazekatt tar sats for att ta sig over gatan.

Jag inser snabbt att katten kommer att finnas ungefar dar mitt framhjul ska vara, samtidigt. Tvarbromsar, katten gor samma sak, bada borjar tveka och tanka av vi kanske hinner, men nej, maste bromsa. Nar bade jag och katten ar stilla ar den ihopkrupen som en boll, ca 5 cm fran mitt framhjul.

Det hade kunnat bli en ren slakt. Jag ar inte lagd at det hallet och tanker mig att speciellt pa en cykel skulle en overkorning bli valdigt patrangande.

Iaktaget III

Jag har fatt flipflopbranna. Vita rander nedanfor tarna av mina flipflop.

Dags att borja ga barfota eller variera skorna?

Sma sma oar

Tre natter spenderades pa den vackra on Nusa Lembogian (?). De tva forsta dygnen lag jag till sangs i sakert 30 timmar. Drabbades av en magatkomma som jag inte riktigt vet hur jag hade fatt. Man kanner sig aldrig sa ynklig som nar man ar sjuk och inte hemma hos sina foraldrar. Nar borjar man vaxa ifran det? 24 ar och inte an for mig i alla fall... Men som tur ar gick det over, och den tredje dagen tog jag en best of-tur pa bike for att se lite i alla fall.

Idag tog vi baten direkt fran Nusa Lembogian tillbaka till Gili Trawangan. Borjan av resan ar nu ganska svar att tanka sig, det var ju inte ans tva manader sen! Jag sitter och tittar pa bleka personer som gar pa gatan och fragar Sara om vi verkligen var sa bleka nar vi var har forra gangen? Vi maste ha varit det, om inte varre...

Det i forhallande till att i Kuta fick jag en dag fragan om jag var fran Australien (inte sa konstigt iofs, hander hela tiden), och nar jag svarade nej, fran Sverige blev kvinnan arligt forvanad och stammade fram - Men.. du ar ju inte blek!! Du har ju nastan samma hudfarg som jag! (nja, inte riktigt...) - Jo, men jag har varit har i over en och en halv manad...

Mitt liv som film

En annan dag var jag och fick en body scrub. Lerinpacking, avskrubbning, och som avslut av det hela, ett bad i ett badkar med lagomt varmt vatten (bara det...) toppat med rosenblad!!!

Det kandes som att jag kom direkt fran en scen ut American Beauty, forutom det overgreppssexuella.

Och jag luktade som en rosenknopp efterat oxa!

Ja, det ar Cool!

Jag sag en Missy Elliot-video pa tv har om dagen. Det var flera stycken som hade likadana traningsoveroler pa sig nar dom dansade. Det var Cool!

Ska det va sa svart?

Idag har jag gjort nagot som jag har velat gora sen jag lagligt fick gora det nar jag fyllde 15. Och tidigare an sa.

Jag har kort moped!!!

Fran Kuta, forbi Ubud, upp bland bergen till ett tempel och en sjukt haftigt bergstopp! Sen ner igen, i morker. Och vanstertrafik.

Det har med trafiken gar mycket battre den har gangen an forra gangen jag provade pa det en langre tid, i Australien. Da tankte jag att "bilarna kommer fran fel hall." Gick bra dom forsta dagarna, men sen nar fel hall borjade bli ratt, det var da det blev svart. Jag tror den har gangen mer pa go with the flow och kolla at bada hallen innan man korsar en gata. Jag tror det har att gora med problemen jag har med hoger och vanster. Har tankt tanken att helt lara mig det pa nytt, och den har gangen som babord och styrbord. Eller tatuera in ett V och ett H pa mina hander.

Mopedkorningen gick over forvantan bra. I slutet kande jag mig riktigt saker och kunde slappna av lite i kurvorna. Nu ar jag helt yr i huvudet. Jag vet inte om det beror pa att jag har koncentrerat mig pa korningen i over 10 timmar, eller om det ar alla avgaser jag har andats in under den tiden. Kanske mojligtvis bada allternativen...

Tre till En

I borjan av resan hade vi tre kameror. Pa taget nagonstans mellan Malang och Solo blev saras stulen. Det gick bra pa tva.

Nar vi skulle ut och gora stan i Jakara (sta i ko i tva timmar och fara upp i nationalmonumentet och trangas med de lokala turisterna), sa upptackte jag att min kamera hade gatt sonder. Linsen drar inte ihop sig och linsskyddet gar inte igen.

Sa nu har vi bara en kamera kvar. Vi haller tummarna for att ingenting daligt ska handa den. Forsta halften av resan ar ganska valdokumenterad i alla fall, vi gor varat basta nu. Men batteriet glomms att laddas och jag misstanker att minneskortet snart borjar bli fullt, och att ta sig till en dator med bade kamera, sladd och usb-minne ar inte det lattaste att komma ihag.

K, The Vampire Slayer

I Jakarta var jag och klippte mig pa Tony&Guy. Det ar lika bra att sla till stort nar man anda ar pa gang.

Resultatet blev nagot valdigt snarlikt, tycker jag, Buffys frisyr som hon har i Restless i Willows drom. Fast inte svart da, utan min guldblondaktiga farg som jag borjar fa tillbaka.

Men ar faktiskt fortfarande ganska sugen pa svart har. Det far i alla fall vanta till hosten och morkret, och inte mitt under en sol och badsemester mitt i sommaren. Nu har jag ju nastan 20-talsfrisyren jag vill ha.

Vart var du nar du fick reda pa att Michael Jackson hade dott?

Sjalv satt jag pa ett hotellrum i Jakarta och slog over fran en dalig Polisskolanfilm till MTV for att se om det var nagot i musikvag jag kunde sluka.

Jag kanner ett litet hal i mitt hjarta. Han var anda en stor musiker, ett geni. Den forste svarte artisten som visades pa just MTV. Dom var tydligen tvungen att ha ett krismote nar han slappte Billy Jean. Videon var grym, men skulle dom vaga ta det stora klivet och slappa in mangkulturen i den vita varlden som musiken var. (ehh..)

Jag nynnar pa heal the world for att hedra.

Presstop

Ibland kanns det som att, nar det gar tre vasterlanningar pa gatan i Pangandaran, ar nyhetsvardet ungefar lika stort som nar Norrbottens-Kuriren en gang skrev att det gick en neger over Bergnasbron.

Malplacerat?

"A nej! Jag har en flodhast... eh... elefant i min sko!"

Och bamm! Johnny slanger upp en 5 centimeter hog elefant av lavasten pa bordet

Go with the flow

Vi fortsatter med att ga dit folk pekar. Lamnar ett hotell och fragar om dom vet nogot bra i staden vi ska till. Det tar vi! Nar vi kommer fram far vi erbjudande om guidade turer. Men varfor inte? An sa lange fungerar det valdigt bra, sa varfor andra pa ett vinnande koncept?

Nu ar vi i en strandstad som heter Pangandaran och ser havet igen for forsta gangen pa over en vecka. Ett kart aterseende, fast vi inte har hunnit bada i det an. Jag tycker att staden, i alla fall strandvagen, paminner mycket om Gili, fast storre med fordon, fast mindre folk. Det ar lite tomt har for 2006 drabbades halvon av en tsunami (samma jordbavning som forstorde templerna) och har inte aterhamtat sig turistmassigt an. Horde vi hemma om en tsunami 2006 som dodade 500 pers i bara en stad? Nej, inte jag i alla fall.

Idag har vi akt lite moped till ett litet vattenfall med en grotta, dar vi har plaskat runt. Om nagan dag ska vi utforska djungel som finns har och forsoka fa med en dag pa stranden i alla fall. Det kanske blir mer an dom tre dagarna vi hade tankt fran borjan.

Nu borjar stressen satta in lite. En manad kvar, och hur ska vi hinna med allt? Vi traffar folk som ar och reser i Indonesien i 6 manader, och man borjar forsta dom. Vi har hunnit med tva oar pa en manad. ca 5000 till, eller vad det ar.

Ring ring, bara ni slog en signal...

Jag har en telefon. Den har jag haft i nagra veckor. Nummret ar +6281237506149. Om nagon kanner att dom vill hora av sig pa det sattet till mig. Det ar en manad kvar nu.

Fodelsedag och midsommar, all in one!

Fodesedagen har varit. Dagen spenderades pa Prambanan, typ varldens storsta hinduiska tempelkomplex. Under renovation. Sa har och dar lag det stora stenhogar som dom ska pussla ihop till tempel. Helt galet. Nar dom holl pa att renovera stallet som bast kom det 2006 en stor jordbavning och forstorde det dom hade byggt upp. Surt sa raven.

Pa kvallen gick vi och at middag, efter det dessert pa en fin restaurang med glasvaggar en vaning upp med utsikt over huvudgatan har i Jogja. Dar at jag en halv annanas med glass, och i glassen hade dom stuckit i en liten flagga dar det pa ena sidan stod Happy Birthday! och pa andra sidan hade dom skrivit Grattis pa fodelsedagen! Det ar sanna sma fina gester som gor mig sa sjukt glad.

Planen var att vi efter det skulle ga ut och ta en ol for att fira mig, men pa vag ut fran restaurangen trampade Johnny snett i trappen och stukade foten. Sa det vara for honom att fara till sjukhuset med Sara. Jag stannade hemma och vankade av och an i vantan pa att dom skulle komma hem. Men som tur ar var det bara en stukning, och nu haltar han lite behover mest bara vila.

Idag har dagen mest gatt at till planering av kvallens midsommarfirande. Jag och Sara var och koppte en stor stor blombukett, som bestod av ungefar 7 mindre buketter, for 43,000 RP. kanske 40 kr for er som undrar. Av dom har vi bundit blomsterkransar och haft i haret, som sig bor. Vi har atit kokt agg och potatis, stekt fisk, och till efterratt gjorde vi en graddtarta med jordgubbar som vi har bjudit hotellet pa! Folk har tittat lite konstigt pa oss nar vi har forsokt forklara traditionen och blommorna och sa... Det enda vi inte har gjort ar val att snappsa, men det valde vi bort for vi var inte sa sugna pa att dricka det inhemska risvinet Arrak rent.

Tack alla som grattade mig igar! Inga paket, men en massa grattis fran folk pa gatan. Bra att ha resesallskap som berattar sadanna saker till alla man traffar!

Turer turer turer

Tva dagar i Solo blev det. Tva dagar med tva olika guidade turer med samma guide, som till och med ar omnamd i Lonly Planet. Fett. En tempeltur och en cykeltur i byarna utanfor Solo. Skont att rora pa sig lite, efter allt sittandes hela tiden.

Sen bar det vidare igen. Nu hanger vi i Yogyakarta, eller Jogja. Pa hotellet i Solo hittade vi/blev hitade av en tysk och ett hollandskt par som oxa skulle hit, med samma tag och nu bor vi pa samma hotell. Idag slog vi vara pasar ihop och har varit pa en dagstur runt stan. Besokt Borobudur, varldens storsta budistiska tempel, sett en stor buddha, blivit besvikna av en utkiksplats till vulkanen Merapi. (ett torn i en park, dessutom var det dimma, sa vi orkade inte ens ga upp) och sultanens palats mitt i Jogja.

Jag vet inte om jag ska bli nojd eller irriterad pa att gora saker med folk som reser med en strikt budget. Nar det bara ar de tre av oss som gor saker far vi ett pris, tittar pa varandra, accepterar. Da tycker stackarna som saljer resan att vi ar sa daliga pa att pruta och ger oss 10% rabatt (se exempel sagsturen i Malang). Medans dessa manniskor satt i tva timmar och forhandlade och argumenterade. Men a andra sidan fick vi en dag med bil och chauffor for 200,000 RP pa 6 personer, sa det var verkligen inte daligt.

Vi bor forresten pa ett ganska litet och fint hotell. Sonen till agaren ar konstnar och har malat hela hotellet, och i varje rum ar det en tavla malad direkt pa vaggen. Svinsnyggt. I mitt rum ar det grona vaggar med en bla havsmalning med skoldpaddor och en slingrig hand. Ser lite ut som att alla tavlor ar malade i ett rus och har inga raka linjer nagon stans.

Om mitt huvud orkar med ska vi ut ikvall, och fira lite i forvag.

For ja, imorgon ar ju min fodelsedag!!
Hurra hurra hurra!!!

Hur halsar du?

Jag forsoker att lara mig halsa som en dod fisk. Tydligen betyder ett fast handslag har att man ar arg. Jag maste vara extremt arg hela tiden.

En kortfattad historik om nastan allting

Jag har precis last ut en sjukt intressant bok. Den ni skadar till vanster. Det ar en man som blev less pa att han inte forstod alla vetenskapliga teorier och sant for att det inte var skrivet pa ett lattilgangligt satt, sa han har gjort det.

Allt fran hur jorden skapades, alla teorier som har funnits om det, big bang och sa. Till hur cellerna ar uppbyggda, hur man upptackte atomen, dna. Hur landmassorna ror pa sig, hur vulkaner fungerar. Stjarnorna och nebulosor. Livets uppkomst och hur den moderna manniskan har utvecklats, fast dar ar det fortfarande stora fragetecken hos dom flesta, verkar det som. Sen star det ocksa om de stora upptackarna. Hur tankspridda dom var, och det standiga krig och skitsnacken som rader mellan individer och yrkesgrupper. Kemister hatar fysiker. Och langst ner av alla star geologerna. Det verkar vara en oskriven regel att geologer inte kan fa Nobelpriset.

Jag blir ofta forvanad av hur kort vi har kommit innom nastan alla omraden och hur sent allting har upptackts.

Nastan varje dag under tiden jag last boken har jag utsatt mina resesallskap for vad jag tycker ar spannande fakta. En helt perfekt bok for mig, jag som alskar onodig kunskap, och naturvetenskap pa ett lattforstaeligt vis. Las den om ni rakar ramla over den

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172320001

Vulkanerna och annat

Ja, det var ju vulkanbestigning igar. Borjade med att vi kampade oss upp klockan ett pa natten efter tva timmars somn. En tre timmars bilfard till en utkiksplats dar man kunde se hela mt Bromos omrade. Soluppgang och japanska turister som var kladda till tanderna. Som en helt vanlig svensk sommarnatt, typ. Klockan 6 pa morgonen borjade vi fundera pa lunch, trots att frukost inte hade atits. Allt blir sa skevt nar man stiger upp sa tidigt, vi ar vana vid 10-11tiden nagon gang. Men det bar av ned for berget pa slingriga serpentinvagar med stup pa sidorna. Vegetationen paminde faktiskt en del om den svenska fjallfloran, fast lite storre. Ofta valigt mycket storre.

Vid foten av mt Bromo blev vi tilldelade hastar, som det verkligen bara var att sitta och aka pa. Typ 5-10 min uppfor, hade gatt lika bra att ga. Fast det var faktiskt skont att slippa anstragningen pa vag uppfor, sa man slapp anstranga sig sa fruktansvart bland svaveldoften. Stackars hasten blev riden ner, och jag vill inte tanka pa hur manga ganger per dag dom maste kampa sig uppfor den sluttningen. Haftigt att sta och titta ner i en vulkan som standigt slapper ut en vit rok. Jag ar sjukt facinerad over vulkaner och allt annat som har med jorden och alls utvecklning att gora just nu pa grund av boken jag nyss har last.

Efter det antligen frukost, klockan 7 pa morgonen. Sedan tog var guide och korde oss runt i omradet, fick se en lavastens-formation som sag ut som ett lejon, blev avslappta for att ga en bit av vagen, en hel kampig kilometer! Skadade av fjallen som vi ar gick vi och jamforde allt med hur det var i forhallande till att ga till Lakta. Den lilla vandringen, som att ga till.. jag vet inte vad. en kilometer pa en sandig skogsvag, fast sjukt mycket varmare.

Efter det var det ett vattenfall som stod pa tur. En utlovad kilometer det med, fast nedfor. Nar vi hade kommit typ en tredjedel motte vi en man med machete som pekade mot en liten stig som lag snett bakom oss. Man sager inte emot man med machete tankte vi och tog den lilla stigen. Snabbt borjade vi fundera pa varfor den lilla stigen skulle leda ner till ett 96 meter hogt vattenfall dit massa turister gar, nar det finns en mycket storre stig rakt fram. Nar vi borjade komma fram till nagra plantage insag vi att vi hade blivit lurade, sa det var bara att vanda sig om och ga uppfor igen, for att ta ratt vag.

Vi kor mycket med att tacka och ga dit lokalbefolkningen pekar. Oftast har dom faktiskt ratt. Fast kanske inte man i skogar med machetes. Jag hoppas ni forstar anda varfor man bara ler och vander.

Nar vi kom tillbaka till Malang bad vi att bli korda till tagstationen for att se nar det gick nagra tag darifran, nasta dag. Visade sig att det skulle ga ett tre timmar senare till Surakarta, eller Solo som staden kallas. Sa nu ar vi har istallet. Nar vi val har borjat rora pa oss gar det fort frammat. I den har takten ar vi val i Jakarta redan pa min fodelsedag (4 dagar kvar), eller midsommarafton. Vi far se.

Forsta rapporten fran Java

Efter nastan tva veckor i Kuta pa Bali har det nu baritys av vasterut. Just nu huserar vi i ett gammalt hollandsk kollonialhotell i Malang pa Java. Bussresan avgick igarkvall klockan 6 och beraknades vara framme halv 7 pa morgonen. Kvart over tre i morse var det bara att hoppa av bussen, pa en ode busstation. Blev korda till hotellet i fraga av en man som det enda han kunde saga pa engelska var "why dont you speak indonesian?!".

Idag vandrade vi in pa en Flower and Bird-market. Mycket intressant, forst burfaglar i massor, vandrade in bland akvariefiskar, och langre in kom vi till ormarna och ormmaten... i en lada fanns det skorpioner, och i en annan bin och diverse annat som blir sjukt ackligt och groteskt i mangder. Nar lokalbefolkningen verkade tycka att vi kommit for langt in i alla greander, borjade dom peka och ha sig mot blomstermarknaden. Ett helt klart lugnare stalle det...

I kvall blir det att ga och lagga sig tidigt for att sen stiga upp fore klockan 1, for vi ska upp och se soluppgangen over vulkanen Bromo pa morgonen. Sen ska det bli ridning upp pa vulkanen, och en lite langre tur an den turister brukar ta, tydligen. Mer om det efterat skulle jag kunna tro. Och jag ska fa anvandning av mina trekkingskor som jag har slapat med mig over halva jordklotet!

Efter att ha forvantas oss folkmassor och trangsel overallt sa maste jag saga att forsta intrycket av Java ar mycket bra! Alla ar valdigt hjalpsamma och man kommer langt med bara kroppssprak. Vi far se hur det blir med dom storre staderna och hur lange vi kommer orka vara kvar i Jakarta, nar vi nu kommer dit.

Iaktaget II

Jag har sett att mina billiga billabongshorts inte ar billabong. Dom heter Ballibong. Alskar piratmarknaden!

Iaktaget

En pepsi ute pa krogen kostar nastan mer an en ol.

Pillerknaprare

Det tog två veckor och två dagar tills det var dags - det första läkarbesöket. Och ja kära släkt och vänner, det var jag som drog nitlotten.

Har sen förkylningen satte igang på riktigt haft lite problem med mina öron. Gick till apoteket och köppte örondroppar och det släppte. Men i natt när jag skulle sova så hade värken bosatt sig på den andra sidan av mitt huvud, och jag min kropp bestämde sig för att jag bara skulle få typ tre timmars sömn. När Sara kom och väckte mig klockan 9, ovanligt tidigt för oss, var de första jag sa att nu finns det ingen återvändo, jag ska till en läkare. Sagt och gjort, nu går jag på två olika värktabletter och reseptbelagda örondroppar. Öroninflamation är inte att leka med.

Men jag är inte den som ligger inne bara för det. Idag har vi varit på mopedutflykt till Ubud och tittat på galna apor. Men det var värsta fina skogen med djungelträd och lianer.

Nedrakning

Horde att det var nationaldag idag. Jag tanker det mer som 12 dagar till min fodelsedag.

Fegisar

Efter tva veckor i skuggan har vi borjat vaga oss ut i solen.

En UNO-kortlek ar oxa inforskaffad. Som vanligt nar tre viljor ska gora sig horda om nagot som sitter i ryggmarjen kan det bli hogljudda diskutioner.

Handlingar

Jag tror att jag istallet for att lagga upp bilder pa allt jag shoppar ska jag lagga upp bilder pa min kropps alla skavanker.

Om jag nan gang skulle satta mig och orka ladda in och lagga upp bilder.

Annars har jag bara bevisat det jag tidigare visste, att det ar kopen man inte vill ha som man far bast pris pa och typ maste kopa bara darfor. Tva mediokra roxy t-skirts for 80,000 rupies.

Fast det basta kopet jag tror jag nansin kommer att gora - ett par billabong-shorts for 25,000 rupies. Ca 22 svenska kronor for den som undrar.

Musiclovers

Nastan all musik som spelas har i indonesien, pa klubbar liksom pa restauranger kan laggas in under ett fa antal subkategorier

• Absolut music -98 (typ kiss me, aqua, oasis, och ni fattar)
• Terazzen -03-04 (sean paul, hey ha..)
• Arets hittar som direkt asocieras till Kabban och Bjorkis, med allt vad det innebar
• Creedance och Dire Straits
  

Surfer girl!

Japp, nu har aven surfarkarriaren inletts! Igar gick det svinbra, som man sager! Jag kom upp staendes efter bara nagra forsok, och kunde till och med borja styra bradan lite. Bra att kunna for att slippa krocka i alla badande Japaner som ar pa fel stallen. I och for sig hade jag en valigt bra larare som verkligen viste vad han gjorde, sa at mig nar jag skulle paddla och skot pa mig precis innan vagen.

Idag daremot gick jag ut med gott sjalvfortroende och samtidigt med vetskapen att det skulle ga at helvete. Som vanligt skyller jag inte pa att det ar jag som ar dalig, idag var bradan lite mindre an i gar, sa svarare att fa balansen ratt. Jag kom upp staendes kanske tva-tre ganger pa en timme, och japanerna i fraga var verkligen tvugna att se upp. Ar helt slut i kroppen nu ikvall. Kommer nog att forsoka surfa nastan varje dag vi ar har i Kuta pa Bali.

Sjukdomsstatusen ar att det haller pa att blomma ut en ovalkommen forkylning i min kropp och jag dricker sma c-vitaminsshotar som smakar som fanta. Intalar mig sjalv att jag kanner mig lite piggare efter varje. Blir sakert inte battre av tva massage med en dag emellan, men det skiter jag i for det ar vardagslyxen for tillfallet. Det ar inte latt att halla sig undan nar det ligger ett massagestalle som man bokstavligen talat kan se fran min balkong.

Dagsbudgeten ligger en bit over de beraknade 300 kr/dag, men jag vagar inte rakna ut hur mycket. Inte sa mycket tror jag, jag raknar allt i ganska stor overkant.

Grattis mamma i efterhand pa morsdag. Jag tog mig aldrig till nan dator igar sa jag kunde maila. Grattis ocksa moster i efterhand. Och mor, by the way. 168. Dom finns som dar ibland!

Koll pa folk

Jag skapade just en liten lanklista pa tva sma lankar, an sa lange. Den kommer i forsta hand fungera som en paminnelse for mig sa jag inte behover skriva in hela adresser jag vill kolla pa. Jag foljer bara bloggar till dom jag kanner och har just nu som ni ser bara tva stycken... Om du kanner att jag har glomt dig och vill att jag ska folja ditt liv lite mer, skriv adressen till mig sa lagger jag till! Jag tycker det ar intressant vad folk syslar med nar jag ar borta.

Dykreflektioner och sa vidare

Tillbaka pa bali nu idag. Det kanns som en evighet sen vi lamnade, fast det ar knappt en vecka. Lordag idag va? Idag firas en vecka i landet och Saras fodelsedag som ar imorgon.

Dyksertet gick galant skulle man kunna saga! jag ar 350 US dollar fattigare, men har numera tillatelse att ga 18 meter under vattenytan. Trollsjon ar tydligen 34 meter djup, det innebar att jag och Sara helt enkelt planerar att ta den avancerade kursen sa vi kan dyka ner till 30. En till Gilitrip spanas pa, sa det far bli da! Nu hoppas jag pa fina dyktillfallen under resans gang.

Vulkanen pa Lombok ser fin ut pa hall, men jag har hort att den ar over 3000 meter hog. kanske lite val att bestiga..

Under de narmsta dagarna ska jag forsoka inleda min surfarkarriar. Jag ar ofantligt nervos infor det, och ar overtygad om att jag kommer att halvt sla ihjal mig.

Resan har borjat pa ett mycket aktivt satt och jag hoppas verkligen att den kommer att fortsatta i samma stil. Jag hann inte ens ga runt hela Gili Trawangan, och det ar en liten promenad pa en timme eller tva. Men som sagt, far besoka on igen!

vad tycker ni?

En liten gallup bara: Ar det vart for mig att skaffa kontatkort, om jag inte har tankt att ringa, bara skicka sms, och for dom tar det tydligen 6 timmar att komma fram, och mottagaren far med nagra timmars mellanrum innan konstiga sms. Jag fragar for det ar nog mest hem jag kommer att skicka, och ni som tar emot. Det verkar ju ga ganska bra for mig att skriva har och sa..

By the way, dykningen gar bra, idag var vi i havet, imorgon blir det forhopningsvis examen.

Nere pa botten, dar ar det toppen

Jag och Sara tog oss lite tidigare an beraknat till gili, redan efter en dag... Har vantar ett forok tt ta dyksert, borjade lasa teorein idag. Imorn blir det lite dyk i poolen, sen forhoppingsvis ute i stora havet.

Jag sak laga upp lite bilder sa fort jag orkar och har fotat nagot vettigt. An sa lange ar det est Sasa i tranga utrymmen, som pa flygplan och bussar.

Bror, jag skriver vad jag vill hur jag vill har! forok skriva battre sjalv. Sadetsa! Nu blir det mot natt stalle och ta en ol. Fore allt ska vi upp igen imorn och fortsatta lasa, och det har skulle vara semester... Iofs rakde vi vakna forst halv 1 idag av boneutrop, sa det kanske ar ratt at oss...

Fly away - up in the sky

Framme pa bali nu, alla som undrar! Lite tankar om flygresan.

Ska det inge fortroende hos dom resande nar halften av flygvardinnorna har ansiktsmask pa sig? Ar dom radda for att smitta ner passagerarna,radda for att sjalv bli smittade (men redan i London??) eller ar varlden svinradd (haha!) for svininflyensan?

Hur snabba ar bolagen pa att trycka upp nya halsodeklarationer? det enda dom fragade oss om nu var om vi bar pa nagra symtom av just svininflusensan. Inge sars eller nagra andra sjukdommar dar inte.

Sen har jag redan akt pa min forsta svang av risig mage. Inte det basta som hander under en 12 timmars flygning London - Hong Kong. Men smallar far man ta, jag mar betydligt battre nu.

Nu bar det av ut och ata. Sara har visat mig stranden, dar det dock var for mulet ikvall for att se solnedgangen. Jag har koppt mitt forsta par flippisar har. Stannar pa bali en vecka, sen ar planen att aka bat over till Java.

Pa aterseende!

Mot nya äventyr

Från och med nu kommer den här bloggen förvandlas till någon slags resedagbok.

Spenderar just nu min tid i uppsala, på väg till Stockholm någon gång under dagen. Om ett dygn är jag i luften på väg mot stora äventyr. Det känns helt absurt att det redan är slutet på Maj. I Januari när biljetterna bokades så var den en evighet kvar. Nu hoppas jag bara på att jag har allt i ordning. Reseböckerna ska i handbagaget så jag kan sitta och bläddra i det på planet...

Nästa gång är det från andra sidan klotet, skulle jag tro!

Den amerikanska presidenten och jag

Alla som känner mig vet att jag har sjukt lätt för att snöa in i olika tvserier.

Just nu är min varande obsession the West Wing. Den är så smart, och jag hänger bara med i knappt hälften dom pratar om när dom snackar om alla politiska beslut och så. Det är en stor del i serien, men jag ser den mest för det dramatiska som är, dialogen dom har, hur snygg den är. Alla karraktärer har ett djup och jag gissar att när jag har sett klart de fem säsonger jag har kvar kommer det kännas som att jag har förlorat de bäsa av vänner. Men som sagt, jag har nästan fem hela säsonger kvar att se, och jag kommer gå och längta efter dem i sommar.

(lite spoilers kommer här..)
Här för några nätter sedan kom jag till säsongsfinalen av säsong 2. När mrs. Landingham precis har dött i en tragisk olycka, staffen ska just outa presidentens sjukdom, samtidigt som det börjar närma sig nästa val, och allmänheten vill veta om presidenten ska ställa upp igen. Pressat schema skulle man kunna säga, som en vanlig dag där i Vita huset.

Jag låg och grät en skvätt när vi fick se begravningen, och presidenten tänkte tillbaka till när han lärde känna Landingham. Men när slutscenen kom! Det var så mäktigt! Introt till Brothers in Arms börjar spela, presidenten går ut i stormen, kostymklädda män går i korridorerna i Vita huset, en bil kommer och hämtar honom till presskonferensen. Det är så mäktigt filmat. När man ser CJ, Josh och Sam stå brevid varandra, Leo säger till Toby "watch this" när presidenten får frågan om han ska ställa upp igen..

Serien är helt fenomenal. Aaron Sorkin är ett geni. Jag vet inte mer vad jag kan säga om saken. Se själva, det går inte att inte bli hänförd.

Hey morden days

Jag tror att jag skulle bli ungefär världens sämsta hemmafru om den situationen skulle infinna sig.

Jag hatar att laga mat, om jag inte har gått omkring och tänkt på det och laddat i typ ett dygn.

I affärer får jag panik när jag går omkring bland hyllorna och vet inte vad jag ska köpa. Fast jag har en exakt handlingslista har jag ändå glömt typ hälften när jag kommer ut från affären, alternativt måste jag gå tre varv.

Och jag har inte ens nämnt städning, som är ungefär det tråkigaste jag vet!

(Packa faller under samma kategori, fast jag vet att det är för ett sjukt roligt syfte. Inom två dar måste jag gå på apoteket och handla upp mig en jävligt lång lista. Jag gissar att det kommer kräva ett par besök.)

Generation Y. Allt ska serveras på silverfat.

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet

Jag älskar folk med nördiga intressen!
Igår gick jag och sås-crewet och drev omkring på stan, när Sara sa att hon skulle in och titta på en liten bädbar högtalare på en typisk musik-nördaffär. Vi gjorde snabbt klart för oss att vi bara ville titta på dom små sakerna, men säljaren drog snabbt med oss in i ett litet rum med glasdörr för att visa skillnaden på bra och dåliga stereoanläggnignar.
Typ "hör ni att här hör man mycket tydligare vad han sjunger, och man kan till och med höra att det är en gitarr där i bakgrunden!" "Den här är ännu bättre! Med den förra lät det ju som att han hande dragit några vinare"
Hysteriskt roligt var det och jag hade sjukt svårt för att hålla mig för skratt. Blir ofta så för mig i sådanna situationer.

Sen är ju den självklara frågan varför valde han att dra med oss? Fem lösdrivare som jag antar han förstod att ingen av oss skulle kunna punga upp 200 000 för en anläggning. Sjukt seg dag på jobbet måste det ha varit. Och då har jag inte berättat om när han visade oss rummet med bio-system.

Zepelinare, finns dom?

I ett år har jag nu gått och funderat på om Zeppelinare fortfarande finns. Ostabila uppfinningar, visst, men nån stans måste det ju finnas en rik man som har detta stora och obskyra intresset tänker jag mig. Två år ute i ingenstans utan internet har faktiskt lärt mig att släppa saker lite. Men igårkväll kom jag äntligen ihåg mina funderingar när jag hade datorn i närheten.

Jajjemen! Zeppelinare har åter tagits i bruk, i Tyskland, utanför München närmare brstämt. Nästa Zeppelinar-säsong är i April nästa år då du kan få dig en liten flygtur över staden i fråga. Förhoppningsvis med säkrare farkoster än när dom härjade över världen i början av 1900-talet.

Jag tycker det är sjukt mäktiga farkoster det där. Som i Guldkompassen. Man vill ju vara Nicole Kidman som är en rik bitch och har en egen Zeppelinare till sin förfogan (det är en av dom sakerna som imponerade mig med filmen). Jag är mest imponerad. För ett år sedan när jag började fundera på saken var jag och A på Rigas marknad i gamla Zeppelinargarage. Thats all. Min smartare syster visste däremot på en gång vad Skeppet som var med om den sista stora olyckan hette på en gång. (Hindenburg btw)

April April...

April kom, och har snart gått. Satan vad tiden går fort när man jobbar som en tok! Och när jag inte har jobbat så har jag varit så upptagen med annat att jag knappt har hunnit med mig själv. Njä, det var kanske en överdrift, men när jag igår kopplade upp käre blåe Joss på internet för första gången på över två veckor igår fick han fnatt av alla uppdateringar.

Den här våren har jag jobbat kring 160 timmar i månaden. Ett vanligt heltidsjobb, visst, men i en restaurang känns det i hela kroppen. Speciellt när man under en middag springer upp och ner för en trapp varje gång man går till ett bord för att prata med gäster, då får man några steg i kroppen. Och när jag sen har slutat tidigast 1 på natten nästan varje lördag sen nyår, så...

Men jag ska inte klaga. Det kommer att sitta fint i reskassan, eller framförallt när jag kommer hem, alla dessa timmar. Och förhoppningsvis kommer jag att se tillbaka på säsongen som sjukt lärorik. För det har den varit! Det lilla mellansäsongsjobbet, som det skulle vara.

Har faktiskt oxå hunnit med en liten semester! Var upp till dom stora fjällen förra veckan för att titta till läget där. Långa och många backar att pista kan jag säga, och ändå var jag bara med typ halva tiden när jag var på studiebesök på den avdelningen. Jag är bra på studiebesök på avdelningar när jag är där. Typ, vad lång tid det tar för dom att duka upp en restaurang! Här ska det gå på en halvtimme, max! Längre tid har vi inte på oss mellan after skin och middagen. Där har dom stängt i nästan tre timmar för det! Butiken var jag dock bara några snabbissvängar i. Och där brukar jag kunna spendera timmar...

Fin snö var det de dagar jag var och åkte. Plus att jag håller nästan på att bli en jibber!! Vi kan ju låtsas som det i alla fall... Har för första gången ägnat en eftermiddag med att åka lift tre stolpar, sitta och hänga lite, hoppa, och göra om samma procedur. Nu måste jag ju nån gång ta tag i snowboardåkandet så jag kan satsa på riktigt. Fast jag börjar kanske bli lite för gammal.. Dement som jag är. (Glömde förresten att slå ut kassan idag, så jag fick gå tillbaka och göra det. Smartass.)

Som vanligt hade jag grym separationsångest när jag for där ifrån. Satt inne hela sista dagen, och när tåget gick var det bara en kär vän som var där för att säga hej då. Jag smiter undan lite lätt och säger hälsa alla. Förra gången jag var där var det typ hälften som jag inte ens träffade. Visst, har lite med att jag inte orkade gå runt och leta rätt på folk, men dom jag verkligen verkligen ville träffa hann jag med ändå. Men mest synd med den här resan var att jag var tvungen att fara där ifrån redan i fredags så jag missade den stora tävlingen, och Den Stora Festen i Baren! Jag försökte verkligen vara ledig, men tydligen klarar dom sig inte här utan mig en helg-kväll...

Jag är ledig på torsdag i alla fall, sen är det till att jobba jobba fredag-lördag, sen Semester!!! Panik över att jag än inte har några planer som sträcker sig längre än slutet på juli. Jag måste verkligen styra upp det där. Nu ska jag bara ta vara på de sista dagarna på den lilla anläggningen och njuta. Men separationsångesten har även slagit till här. Konstigt att veta att jag inte kommer att jobba med dessa människor igen. Men nästa år, då jävlar ska jag sitta på andra sidan baren minst en helg och se någon annan hälla upp en öl till mig!

"Det som oroar mig är att du verkar så ung"

Jag tror att jag på riktigt håller på tappa mitt minne. Kanske kan det här vara något för mig?

Jag har alltid haft ganska bra minne. Sjukt bra på att komma ihåg saker, ibland genom ganska konstiga omständigheter. Expert på att lagra onödig information om onödigt vetande. Det var tydligen mig dagisfröknarna kom till om dom undrade vems sockar dom hade hittat liggandes, typ. Bra på att komma ihåg ansikten på folk som inte har en aning om vem jag är. Till och med så att jag ibland kan strunta i att hälsa på någon jag ser på stan för att jag tror att den personen inte kommer att känna igen mig, för det var så länge sen, eller det är en kompis kompis som jag tror egenteligen inte borde veta vem jag är.

Men nu händer det oftare att jag glömmer saker. Idag till exempel, hittade jag åter mina underbara skidvantar och en av mina mössor. I tvättstugan. Jag var övertygad om att jag hade tappat dom på något skumt ställe. Där dom låg har dom legat i tre veckor, och jag kunde inte komma på det. Inte ens att jag hade tvättat i samma veva som dom försvann. (Fast varför skulle jag ha lagt den händelsen på minnet, så kanske var lika bra.) Det var förresten det andra paret vantar och den andra mössan jag tappade den här säsongen.

En annan gång var när jag var övertygad om att bankomaten hade ätit upp mitt bankkort. Jag hann tillochmed bli förbannad, ta en kölapp till banken och fundera på hur länge jag var tvungen att vara pengalös. Skulle vara svinigt jobbigt att behöva skaffa ett nytt kort och inte veta när jag skulle kunna aktivera det och så. Funderigar man har när man lever utanför stan. När jag äntligen kom fram till bankmannen och skulle ta upp körkortet ur fickan hittade jag istället, just det, bankomatkortet! Jag började ursäkta mig och prata om min misstänka demens jag lider av. "Det som oroar mig är att du verkar så ung" sa bankmannen skrattande åt mig. Jag kan bara hålla med. Det som förvånar mig mest med mig själv är att jag fick ut pengarna, men ändå trodde att kortet var borta.

Jag har oxå blivit jäkligt dålig på att känna igen folk. Det kan komma folk som jag vet att jag borde känna igen, men kan för allt i välden inte placera. Gäster som är här nästan varje helg, och folk som jag har festat med. Tredje gången jag träffar folk kan jag koppla namnet som jag har hört så många gånger till ett ansikte. Samma när jag ser på tv-seirer. Jag brukar vara ganska snabb på att känna igen skådisar, men nu på senare tid har imdb blivit ännu mer en av mina bästa vänner.

Men jag tror allt är en övergående fas. Annars skulle jag nog vara en fara för mig själv. Nog bara så att min hjärna är full av ansikten och måste rensas på ett tag. Egentligen är jag inte så orolig.

Typiskt

Här har jag gått i några veckor och tänkt, och nästan varje dag kommit på roliga ideer till blogginlägg. Har oxå funderat på ett namn ganska länge. Igår tog jag äntligen tag i saken och skapade.

Och vad händer? Kommer inte på ett smack intressant att skriva om. Prestationsångest någon?

För att berätta något inte så intressant så kan jag säga att vi har haft assoligt hela dan på den lilla anläggningen. Jag har jobbat och slutade först klockan tre. Sprang hem för att hämta solglasögon och bok och så tänkte jag sätta mig i solen och njuta lite. Ungefär fem minuter innan jag slutade så började molnen självklart att hopa sig. Jag trottsade dock och satt och läste i 1½ timme. Slukade. Jag som inte ens tycker att boken är särskillt fängslande. Kul att överraska sig själv ibland. Kan ju tillägga att jag är ledig hela dagen imorgon, och då är det lovat mulet och snö.

Sen tror jag att det har hänt en smärre katastrof. Mer om det senare, kanske. Jag tror seriöst jag börjar bli dement.

(Det första av många kommande onödiga inlägg som jag lovat mig själv att inte skriva)

Jodå

Ny blogg, nytt försök.

Vi får se hur det går