Sommarnätter - my favorite time of the year

Nu när jag är hemma verkar jag inte tycka att det är lika kul att blogga. Jag gör saker nästan hela dagarna, träffar folk som jag inte har sett på alldelens alldelens för länge och dricker öl i dom fina sommarkvällarna. Takterassen på Färjan är nog en av mina favoritplatser just nu.

Livet tar lite oväntade vändningar ibland och jag försöker mentalt förbereda mig på alla sätt och vis på en flytt om en månad. Allmänt verkar det flyta på rätt bra nu. Och det är verkligen så jäkla skönt att vara hemma igen!

Ikväll inleds Lulekalaset, först med en fika i goda och gammla vänners lag, sen en spelning med Scaburbia. Hoppas att dom håller måttet även hemma i L-town, har bara sett dom uppe i Björkis tidigare, och stämningen i den lilla baren med 100 förväntansfulla säsongare är svårt att slå. Det känns som att alla jag inte har styrt upp en träff med tidigare kommer att vara där!

Home and safe, kunde man inbilla sig

Är hemma i Lule med fast(?) mark under fötterna igen. Har dragit på mig en förkylning under resan hemmåt, men förhoppningsvis är det inget allvarligare än så. Jag har ändå inte tänkt att springa ett matathon idag eller den närmsta tiden. Får bara ta och skjuta upp det planerade doppet i kvarnträsket ett tag tills jag har blivit kryare.

Jag som säger att jag inte brukar påverkas av jetlag vaknade klockan 8 i morse och kunde inte somna om. Tji på mig.

Har på morgonen suttit ute på altanen och ätit lite frukost och pratat i telefon. Mitt under samtalet kände jag att altanen skakade till och tänkte att det var katten som hoppade ner från garagetaket. Ingen katt kunde skådas, och på andra sidan linjen hörde jag "vad fan var det där?".

Historisk händelse är nu upplevd, och vi tänkte att om ingen annan märkte det var vi ju i alla fall två om det.

Det är det första skalvet jag har kännt, har lyckats sova bort de jag tidigare varit med om. Så faktiskt tack, tidsomställningen! Om det hade varit vanliga omständigheter, att jag inte hade kommit hem från andra sidan jorden igår, så hade jag lungt legat och sovit klockan kvart över 10 på morgonen.

Last days of...

Sista dagen ar har nu. Jag gar och shoppar lite det sista jag vill ha och funderar pa hur mycket min vaska vager egenteligen. Jag har inte vagat lyfta pa den an... Men jag tror att jag ska klara mig. Nar vi flog mellan Java och Bali vagde den 14 kg om jag minns ratt, och SA mycket tror jag inte att jag har handlat. Dessutom ar det en del grejer som inte far folja med till Sverige.

Det kanns anda som en bra tid att lamna nu. Igarkvall satt jag och nastan skakade tander for att jag fros sa mycket, och nar man har aklimatiserat sig till vadret sa bra ar det nog dags att bege sig. Mina mat-cravings efter svensk mat, eller mat man kan fa tag pa i sverige borjar fa konstiga propotioner. Cheddarost och tunnbrod! Max Suprememal. Att fa ata hemlagad mat.

Jag kanske ar naiv och oroar mig inte sa mycket for bombningarna som var for ett par dagar sen. Pratade nyss med en kvinna som hade ett marknadsstand, och nar jag sa att jag skulle fara hem ikvall fragade hon om det var planerat eller pa grund av bomberna. Det ar valdigt manga som bokar om sina hemresor pa grund av det, speciellt Australiensare. Om nagra dagar kommer gatorna vara nastan tomma har, for det kommer inga nya turister. Det ar valdigt tragiskt. Sa fort landet aterhamtar sig lite kommer det ett nytt hot eller attentat. Som kvinnan sa "I just wanna kill all terrorist, but sadly, they are smarter than me" Intelligensnivan hos dem kan man ju fundera pa, men planera kan dom...

Ikvall far jag och Sara till flygplatsen och hoppas pa att vi kommer med varat plan. Mindre an ett dygn senare, lokala tider, landar vi i sverige. Jag far se nar jag sen kommer mig upp till Lule, jag hoppas pa redan samma kvall, men tror inte det gar sa sena plan.

Japp, skor

Det blev inga nya flipflop. Det blev ett par lila-rutiga pumps med 8 cm hoga stilettklackar istallet.

Flippisarna far leva sa lange de behagar. Forhoppningsvis anda till flygplatsen.

Somliga gar i trasiga skor...

Nar vi kom till bali i maj gick jag det frosta jag gorde och koppte ett par skor. Ett par bla flipflop med blommor pa. Jag vill inte rakna ut hur manga mil jag har gatt i dom, men det ar helt klart nagra stycken, och vi kan lungt konstatera att dom ar ganska bra formade efter mina fotter.

Nar jag koppte dom tankte jag att inte en chans att jag kommer kunna ta dom hela till sverige. La fram en liten vadslagning om nar dom skulle ga sonder. Jag trodde sista kvallen typ, Vi kom fram till sista kvallen typ, eller i alla fall sista veckan.

Sa igarkvall hande det. Gick gatan fram pa Gili, sista kvallen dar, och vipps sa ligger min ena sko kvar pa marken ett halvt steg bakom mig. Plastremmen har gatt av. Vandrade barfota resten av kvallen och var beredd pa att slanga skorna, tills Johnny tog fram ett superlim. Nu ar dom lite provisoriskt lagade, men jag litar inte helt pa dom. Sa imorgon ar det jag som gar och letar upp ett par vardiga ersattare och slager mina fina i narmsta soptunna.

Jag hoppas inte att nya skavstar uppkommer. Vore sa onodigt typiskt.

Galler att passa pa

Pa lite mer an tre dygn hann jag med att se nagra filmer. Poing break, Yes man, Dead like me-filmen, andra Narniafilmen, Margot at the wedding, Rallybrudar, borjan av Frost/Nixon och en del av Slumdog millionere. Den sista somnade jag ifran, far se klart den nar jag kommer hem till sverige. Jag hann under denna tid aven med ett dyk, lasa ut en bok och sova en timme eller tva pa stranden.

Effektivt.

Halla?

For ungefar en och en halv vecka sen skaffade jag en besoksraknare har pa bloggen. (Angrar som satan att jag inte gjorde det redan nar jag for ivag.) Snart har jag haft 200 besokare sedan den skaffades, och i snitt ligger besokarantalet pa omkring 20 personer per dag. Misstankte fran borjan att det var sis och foraldrarna som var in varannan timme var och kollade, men fran sis sager att hon anvander rss, sa hon raknas inte ens.

Sa jag ar sjalvklart nyfiken vilka ni ar som foljer mig pa min resa! Jag har gett ut adressen till lite folk, och har hort ryktas om att foraldrarna har lamnat den till nagra stycken oxa. Ar det nagon som kanner att dom vill vara med i en liten gallup och bara skriva i kommentarerna vem dom ar? Sa jag har ett humm om vem jag skriver for?

(Och allt for att fa lite bekraftelse...)

Livet pa botten...

Nu nar vi ater igen ar pa Gili ar det ju klart att vi ska dyka. Det har tyvar inte blivit av nagon annan stans, pa grund av oroninflamationer och ihallande forkylningar, men nu ar vi fit for fight. 4 dagars prat av imorgon, i eftermiddag, tog vi antligen tag i oss sjalva och gick till Manta Dive. Var lixom tvugna, vi aker har ifran pa sondag.

Sa imorgon klockan 9 kommer det sta tre laddade svenskar och fa sina tuber for att ga pa djupet. Forhoppningsvis i tid och med lite somn i kroppen. Varat hotell ligger vagg i vagg med baren dar festen ar ikvall, och det har med dvdspelare pa rummet gor att jag bara vill ploja filmer halva natten...

Rorliga bilder

En av de saker jag saknar mest med att vara hemma ar att kunna se pa en film eller valfri tv-serie i stort sett nar jag vill. Konstig sak att sakna mest kanske, men jag anvander det som avslappningsmetod. Innan jag ska sova, efter jobbet, nar jag har mycke att tanka pa. Bara fly in i en annan varld for 40 minuter eller 1 och en halv timme. Abstinensen borjar bli ganska stor faktiskt...

Da ar det skont att vi nu ar pa ett stalle, dar jag inte bara har DVD-spelare pa mitt rum (hoppade mig igenom Pulp Fiction igarkvall) utan det finns dessutom en restaurang som visar tva filmer per kvall pa duk, och sa kan man fa lana ett litet bas och se pa en film, om man handlar mat for 30,000 RP. Inga hoga krav. Bara det att det varje kvall ar ko for att fa ettt bas.

Utbudet pa att kopa film i den enda butiken jag har hittat har ar inte sa stort. Men kraven ar inte sa hoga heller, a andra sidan. Jag kan se nastan vad som hellst for tillfallet, kanns det som. Filmsnobben i mig ar aldelens for svaltfodd for att orka vara krasen.

Ett avsked

Idag har min iPod fatt sitt slutgiltiga utlatande. Jag maste helt enkelt kopa en ny nar jag kommer hem. Forsokte idag koppla den till en dator med iTunes for att se om det gick att fa lite liv i den, men den var till och med dodare an nar den gick sonder. Datorn hittade ingen programvara och sa bara till mig att koppla i podden nagon gang. Kanske ar sa att det fanns ett bast fore-datum pa maskinen, och det rakade vara andra dagen pa resan.

Det kanns hart att fa det svart pa vitt. Och veta att jag maste lagga ut pengar for det nar jag kommer hem. Kanske det fodelsedagspengarna kommer bidra en del till?

Kattrace

Idag holl jag pa att cykla pa en katt. Jag for bygatan pa gili ner och vejade sa gott jag kunde for manniskor och kullerstenar. Helt plottsligt ser jag nagot orange pa min hogra sida, och en kamekazekatt tar sats for att ta sig over gatan.

Jag inser snabbt att katten kommer att finnas ungefar dar mitt framhjul ska vara, samtidigt. Tvarbromsar, katten gor samma sak, bada borjar tveka och tanka av vi kanske hinner, men nej, maste bromsa. Nar bade jag och katten ar stilla ar den ihopkrupen som en boll, ca 5 cm fran mitt framhjul.

Det hade kunnat bli en ren slakt. Jag ar inte lagd at det hallet och tanker mig att speciellt pa en cykel skulle en overkorning bli valdigt patrangande.

Iaktaget III

Jag har fatt flipflopbranna. Vita rander nedanfor tarna av mina flipflop.

Dags att borja ga barfota eller variera skorna?

Sma sma oar

Tre natter spenderades pa den vackra on Nusa Lembogian (?). De tva forsta dygnen lag jag till sangs i sakert 30 timmar. Drabbades av en magatkomma som jag inte riktigt vet hur jag hade fatt. Man kanner sig aldrig sa ynklig som nar man ar sjuk och inte hemma hos sina foraldrar. Nar borjar man vaxa ifran det? 24 ar och inte an for mig i alla fall... Men som tur ar gick det over, och den tredje dagen tog jag en best of-tur pa bike for att se lite i alla fall.

Idag tog vi baten direkt fran Nusa Lembogian tillbaka till Gili Trawangan. Borjan av resan ar nu ganska svar att tanka sig, det var ju inte ans tva manader sen! Jag sitter och tittar pa bleka personer som gar pa gatan och fragar Sara om vi verkligen var sa bleka nar vi var har forra gangen? Vi maste ha varit det, om inte varre...

Det i forhallande till att i Kuta fick jag en dag fragan om jag var fran Australien (inte sa konstigt iofs, hander hela tiden), och nar jag svarade nej, fran Sverige blev kvinnan arligt forvanad och stammade fram - Men.. du ar ju inte blek!! Du har ju nastan samma hudfarg som jag! (nja, inte riktigt...) - Jo, men jag har varit har i over en och en halv manad...

Mitt liv som film

En annan dag var jag och fick en body scrub. Lerinpacking, avskrubbning, och som avslut av det hela, ett bad i ett badkar med lagomt varmt vatten (bara det...) toppat med rosenblad!!!

Det kandes som att jag kom direkt fran en scen ut American Beauty, forutom det overgreppssexuella.

Och jag luktade som en rosenknopp efterat oxa!

Ja, det ar Cool!

Jag sag en Missy Elliot-video pa tv har om dagen. Det var flera stycken som hade likadana traningsoveroler pa sig nar dom dansade. Det var Cool!

Ska det va sa svart?

Idag har jag gjort nagot som jag har velat gora sen jag lagligt fick gora det nar jag fyllde 15. Och tidigare an sa.

Jag har kort moped!!!

Fran Kuta, forbi Ubud, upp bland bergen till ett tempel och en sjukt haftigt bergstopp! Sen ner igen, i morker. Och vanstertrafik.

Det har med trafiken gar mycket battre den har gangen an forra gangen jag provade pa det en langre tid, i Australien. Da tankte jag att "bilarna kommer fran fel hall." Gick bra dom forsta dagarna, men sen nar fel hall borjade bli ratt, det var da det blev svart. Jag tror den har gangen mer pa go with the flow och kolla at bada hallen innan man korsar en gata. Jag tror det har att gora med problemen jag har med hoger och vanster. Har tankt tanken att helt lara mig det pa nytt, och den har gangen som babord och styrbord. Eller tatuera in ett V och ett H pa mina hander.

Mopedkorningen gick over forvantan bra. I slutet kande jag mig riktigt saker och kunde slappna av lite i kurvorna. Nu ar jag helt yr i huvudet. Jag vet inte om det beror pa att jag har koncentrerat mig pa korningen i over 10 timmar, eller om det ar alla avgaser jag har andats in under den tiden. Kanske mojligtvis bada allternativen...