Dykreflektioner och sa vidare

Tillbaka pa bali nu idag. Det kanns som en evighet sen vi lamnade, fast det ar knappt en vecka. Lordag idag va? Idag firas en vecka i landet och Saras fodelsedag som ar imorgon.

Dyksertet gick galant skulle man kunna saga! jag ar 350 US dollar fattigare, men har numera tillatelse att ga 18 meter under vattenytan. Trollsjon ar tydligen 34 meter djup, det innebar att jag och Sara helt enkelt planerar att ta den avancerade kursen sa vi kan dyka ner till 30. En till Gilitrip spanas pa, sa det far bli da! Nu hoppas jag pa fina dyktillfallen under resans gang.

Vulkanen pa Lombok ser fin ut pa hall, men jag har hort att den ar over 3000 meter hog. kanske lite val att bestiga..

Under de narmsta dagarna ska jag forsoka inleda min surfarkarriar. Jag ar ofantligt nervos infor det, och ar overtygad om att jag kommer att halvt sla ihjal mig.

Resan har borjat pa ett mycket aktivt satt och jag hoppas verkligen att den kommer att fortsatta i samma stil. Jag hann inte ens ga runt hela Gili Trawangan, och det ar en liten promenad pa en timme eller tva. Men som sagt, far besoka on igen!

vad tycker ni?

En liten gallup bara: Ar det vart for mig att skaffa kontatkort, om jag inte har tankt att ringa, bara skicka sms, och for dom tar det tydligen 6 timmar att komma fram, och mottagaren far med nagra timmars mellanrum innan konstiga sms. Jag fragar for det ar nog mest hem jag kommer att skicka, och ni som tar emot. Det verkar ju ga ganska bra for mig att skriva har och sa..

By the way, dykningen gar bra, idag var vi i havet, imorgon blir det forhopningsvis examen.

Nere pa botten, dar ar det toppen

Jag och Sara tog oss lite tidigare an beraknat till gili, redan efter en dag... Har vantar ett forok tt ta dyksert, borjade lasa teorein idag. Imorn blir det lite dyk i poolen, sen forhoppingsvis ute i stora havet.

Jag sak laga upp lite bilder sa fort jag orkar och har fotat nagot vettigt. An sa lange ar det est Sasa i tranga utrymmen, som pa flygplan och bussar.

Bror, jag skriver vad jag vill hur jag vill har! forok skriva battre sjalv. Sadetsa! Nu blir det mot natt stalle och ta en ol. Fore allt ska vi upp igen imorn och fortsatta lasa, och det har skulle vara semester... Iofs rakde vi vakna forst halv 1 idag av boneutrop, sa det kanske ar ratt at oss...

Fly away - up in the sky

Framme pa bali nu, alla som undrar! Lite tankar om flygresan.

Ska det inge fortroende hos dom resande nar halften av flygvardinnorna har ansiktsmask pa sig? Ar dom radda for att smitta ner passagerarna,radda for att sjalv bli smittade (men redan i London??) eller ar varlden svinradd (haha!) for svininflyensan?

Hur snabba ar bolagen pa att trycka upp nya halsodeklarationer? det enda dom fragade oss om nu var om vi bar pa nagra symtom av just svininflusensan. Inge sars eller nagra andra sjukdommar dar inte.

Sen har jag redan akt pa min forsta svang av risig mage. Inte det basta som hander under en 12 timmars flygning London - Hong Kong. Men smallar far man ta, jag mar betydligt battre nu.

Nu bar det av ut och ata. Sara har visat mig stranden, dar det dock var for mulet ikvall for att se solnedgangen. Jag har koppt mitt forsta par flippisar har. Stannar pa bali en vecka, sen ar planen att aka bat over till Java.

Pa aterseende!

Mot nya äventyr

Från och med nu kommer den här bloggen förvandlas till någon slags resedagbok.

Spenderar just nu min tid i uppsala, på väg till Stockholm någon gång under dagen. Om ett dygn är jag i luften på väg mot stora äventyr. Det känns helt absurt att det redan är slutet på Maj. I Januari när biljetterna bokades så var den en evighet kvar. Nu hoppas jag bara på att jag har allt i ordning. Reseböckerna ska i handbagaget så jag kan sitta och bläddra i det på planet...

Nästa gång är det från andra sidan klotet, skulle jag tro!

Den amerikanska presidenten och jag

Alla som känner mig vet att jag har sjukt lätt för att snöa in i olika tvserier.

Just nu är min varande obsession the West Wing. Den är så smart, och jag hänger bara med i knappt hälften dom pratar om när dom snackar om alla politiska beslut och så. Det är en stor del i serien, men jag ser den mest för det dramatiska som är, dialogen dom har, hur snygg den är. Alla karraktärer har ett djup och jag gissar att när jag har sett klart de fem säsonger jag har kvar kommer det kännas som att jag har förlorat de bäsa av vänner. Men som sagt, jag har nästan fem hela säsonger kvar att se, och jag kommer gå och längta efter dem i sommar.

(lite spoilers kommer här..)
Här för några nätter sedan kom jag till säsongsfinalen av säsong 2. När mrs. Landingham precis har dött i en tragisk olycka, staffen ska just outa presidentens sjukdom, samtidigt som det börjar närma sig nästa val, och allmänheten vill veta om presidenten ska ställa upp igen. Pressat schema skulle man kunna säga, som en vanlig dag där i Vita huset.

Jag låg och grät en skvätt när vi fick se begravningen, och presidenten tänkte tillbaka till när han lärde känna Landingham. Men när slutscenen kom! Det var så mäktigt! Introt till Brothers in Arms börjar spela, presidenten går ut i stormen, kostymklädda män går i korridorerna i Vita huset, en bil kommer och hämtar honom till presskonferensen. Det är så mäktigt filmat. När man ser CJ, Josh och Sam stå brevid varandra, Leo säger till Toby "watch this" när presidenten får frågan om han ska ställa upp igen..

Serien är helt fenomenal. Aaron Sorkin är ett geni. Jag vet inte mer vad jag kan säga om saken. Se själva, det går inte att inte bli hänförd.

Hey morden days

Jag tror att jag skulle bli ungefär världens sämsta hemmafru om den situationen skulle infinna sig.

Jag hatar att laga mat, om jag inte har gått omkring och tänkt på det och laddat i typ ett dygn.

I affärer får jag panik när jag går omkring bland hyllorna och vet inte vad jag ska köpa. Fast jag har en exakt handlingslista har jag ändå glömt typ hälften när jag kommer ut från affären, alternativt måste jag gå tre varv.

Och jag har inte ens nämnt städning, som är ungefär det tråkigaste jag vet!

(Packa faller under samma kategori, fast jag vet att det är för ett sjukt roligt syfte. Inom två dar måste jag gå på apoteket och handla upp mig en jävligt lång lista. Jag gissar att det kommer kräva ett par besök.)

Generation Y. Allt ska serveras på silverfat.

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet

Jag älskar folk med nördiga intressen!
Igår gick jag och sås-crewet och drev omkring på stan, när Sara sa att hon skulle in och titta på en liten bädbar högtalare på en typisk musik-nördaffär. Vi gjorde snabbt klart för oss att vi bara ville titta på dom små sakerna, men säljaren drog snabbt med oss in i ett litet rum med glasdörr för att visa skillnaden på bra och dåliga stereoanläggnignar.
Typ "hör ni att här hör man mycket tydligare vad han sjunger, och man kan till och med höra att det är en gitarr där i bakgrunden!" "Den här är ännu bättre! Med den förra lät det ju som att han hande dragit några vinare"
Hysteriskt roligt var det och jag hade sjukt svårt för att hålla mig för skratt. Blir ofta så för mig i sådanna situationer.

Sen är ju den självklara frågan varför valde han att dra med oss? Fem lösdrivare som jag antar han förstod att ingen av oss skulle kunna punga upp 200 000 för en anläggning. Sjukt seg dag på jobbet måste det ha varit. Och då har jag inte berättat om när han visade oss rummet med bio-system.

Zepelinare, finns dom?

I ett år har jag nu gått och funderat på om Zeppelinare fortfarande finns. Ostabila uppfinningar, visst, men nån stans måste det ju finnas en rik man som har detta stora och obskyra intresset tänker jag mig. Två år ute i ingenstans utan internet har faktiskt lärt mig att släppa saker lite. Men igårkväll kom jag äntligen ihåg mina funderingar när jag hade datorn i närheten.

Jajjemen! Zeppelinare har åter tagits i bruk, i Tyskland, utanför München närmare brstämt. Nästa Zeppelinar-säsong är i April nästa år då du kan få dig en liten flygtur över staden i fråga. Förhoppningsvis med säkrare farkoster än när dom härjade över världen i början av 1900-talet.

Jag tycker det är sjukt mäktiga farkoster det där. Som i Guldkompassen. Man vill ju vara Nicole Kidman som är en rik bitch och har en egen Zeppelinare till sin förfogan (det är en av dom sakerna som imponerade mig med filmen). Jag är mest imponerad. För ett år sedan när jag började fundera på saken var jag och A på Rigas marknad i gamla Zeppelinargarage. Thats all. Min smartare syster visste däremot på en gång vad Skeppet som var med om den sista stora olyckan hette på en gång. (Hindenburg btw)