Nar vi kom till bali i maj gick jag det frosta jag gorde och koppte ett par skor. Ett par bla flipflop med blommor pa. Jag vill inte rakna ut hur manga mil jag har gatt i dom, men det ar helt klart nagra stycken, och vi kan lungt konstatera att dom ar ganska bra formade efter mina fotter.
Nar jag koppte dom tankte jag att inte en chans att jag kommer kunna ta dom hela till sverige. La fram en liten vadslagning om nar dom skulle ga sonder. Jag trodde sista kvallen typ, Vi kom fram till sista kvallen typ, eller i alla fall sista veckan.
Sa igarkvall hande det. Gick gatan fram pa Gili, sista kvallen dar, och vipps sa ligger min ena sko kvar pa marken ett halvt steg bakom mig. Plastremmen har gatt av. Vandrade barfota resten av kvallen och var beredd pa att slanga skorna, tills Johnny tog fram ett superlim. Nu ar dom lite provisoriskt lagade, men jag litar inte helt pa dom. Sa imorgon ar det jag som gar och letar upp ett par vardiga ersattare och slager mina fina i narmsta soptunna.
Jag hoppas inte att nya skavstar uppkommer. Vore sa onodigt typiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Har du träffat en kille som heter johnny??!
hej!
nu har vi landat i Fukuoka. Varmt och soligt. Allt bra/ A o E
hej klaris! hur har ni det nu? saknar ni sverige eller vill ni stanna? hittat nå mycket kläder? kommer du ihåg min önskning om mariotröjor? :) kramkram
anna och johan: jag har INTE traffat en kille som heter johnny. det ar saras kille vi pratar om har. ni vore val bland dom forsta att fa reda pa om jag skaffat en man? jag kanske ar lite kryptisk ibland...
thesse: hemlangtan finns, men det kanns lite vemodigt att lamna landet snart. jag kommer ihag dom, men dom finns ingenstans! marknadsshoppingen ar nog battre i thailand, men jag spanar efter fina trojor hela tiden...
Skicka en kommentar