Är hemma i Lule med fast(?) mark under fötterna igen. Har dragit på mig en förkylning under resan hemmåt, men förhoppningsvis är det inget allvarligare än så. Jag har ändå inte tänkt att springa ett matathon idag eller den närmsta tiden. Får bara ta och skjuta upp det planerade doppet i kvarnträsket ett tag tills jag har blivit kryare.
Jag som säger att jag inte brukar påverkas av jetlag vaknade klockan 8 i morse och kunde inte somna om. Tji på mig.
Har på morgonen suttit ute på altanen och ätit lite frukost och pratat i telefon. Mitt under samtalet kände jag att altanen skakade till och tänkte att det var katten som hoppade ner från garagetaket. Ingen katt kunde skådas, och på andra sidan linjen hörde jag "vad fan var det där?".
Historisk händelse är nu upplevd, och vi tänkte att om ingen annan märkte det var vi ju i alla fall två om det.
Det är det första skalvet jag har kännt, har lyckats sova bort de jag tidigare varit med om. Så faktiskt tack, tidsomställningen! Om det hade varit vanliga omständigheter, att jag inte hade kommit hem från andra sidan jorden igår, så hade jag lungt legat och sovit klockan kvart över 10 på morgonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var mitt första skalv också!! Det var jättecoolt!
Jag brukar också sova igenom dem.
Skicka en kommentar