Vulkanerna och annat

Ja, det var ju vulkanbestigning igar. Borjade med att vi kampade oss upp klockan ett pa natten efter tva timmars somn. En tre timmars bilfard till en utkiksplats dar man kunde se hela mt Bromos omrade. Soluppgang och japanska turister som var kladda till tanderna. Som en helt vanlig svensk sommarnatt, typ. Klockan 6 pa morgonen borjade vi fundera pa lunch, trots att frukost inte hade atits. Allt blir sa skevt nar man stiger upp sa tidigt, vi ar vana vid 10-11tiden nagon gang. Men det bar av ned for berget pa slingriga serpentinvagar med stup pa sidorna. Vegetationen paminde faktiskt en del om den svenska fjallfloran, fast lite storre. Ofta valigt mycket storre.

Vid foten av mt Bromo blev vi tilldelade hastar, som det verkligen bara var att sitta och aka pa. Typ 5-10 min uppfor, hade gatt lika bra att ga. Fast det var faktiskt skont att slippa anstragningen pa vag uppfor, sa man slapp anstranga sig sa fruktansvart bland svaveldoften. Stackars hasten blev riden ner, och jag vill inte tanka pa hur manga ganger per dag dom maste kampa sig uppfor den sluttningen. Haftigt att sta och titta ner i en vulkan som standigt slapper ut en vit rok. Jag ar sjukt facinerad over vulkaner och allt annat som har med jorden och alls utvecklning att gora just nu pa grund av boken jag nyss har last.

Efter det antligen frukost, klockan 7 pa morgonen. Sedan tog var guide och korde oss runt i omradet, fick se en lavastens-formation som sag ut som ett lejon, blev avslappta for att ga en bit av vagen, en hel kampig kilometer! Skadade av fjallen som vi ar gick vi och jamforde allt med hur det var i forhallande till att ga till Lakta. Den lilla vandringen, som att ga till.. jag vet inte vad. en kilometer pa en sandig skogsvag, fast sjukt mycket varmare.

Efter det var det ett vattenfall som stod pa tur. En utlovad kilometer det med, fast nedfor. Nar vi hade kommit typ en tredjedel motte vi en man med machete som pekade mot en liten stig som lag snett bakom oss. Man sager inte emot man med machete tankte vi och tog den lilla stigen. Snabbt borjade vi fundera pa varfor den lilla stigen skulle leda ner till ett 96 meter hogt vattenfall dit massa turister gar, nar det finns en mycket storre stig rakt fram. Nar vi borjade komma fram till nagra plantage insag vi att vi hade blivit lurade, sa det var bara att vanda sig om och ga uppfor igen, for att ta ratt vag.

Vi kor mycket med att tacka och ga dit lokalbefolkningen pekar. Oftast har dom faktiskt ratt. Fast kanske inte man i skogar med machetes. Jag hoppas ni forstar anda varfor man bara ler och vander.

Nar vi kom tillbaka till Malang bad vi att bli korda till tagstationen for att se nar det gick nagra tag darifran, nasta dag. Visade sig att det skulle ga ett tre timmar senare till Surakarta, eller Solo som staden kallas. Sa nu ar vi har istallet. Nar vi val har borjat rora pa oss gar det fort frammat. I den har takten ar vi val i Jakarta redan pa min fodelsedag (4 dagar kvar), eller midsommarafton. Vi far se.